Feminist 1937

Överraskande att ordet feminist används på fyra olika ställen i Alice Lyttkens roman Det är dit vi längtar (1937), inte helt i stil med en veckotidningsroman. Middagsgästerna i boken har en diskussion om kvinnor i arbetslivet: ”Och hon var dock en framstående så kallad kvinnosakskvinna och feminist.” De manliga äldre personerna använder ordet feminist med negativ klang i diskussion med de yngre kvinnorna.

”Det värsta är, att många av kvinnokämparnas hetsigaste motståndare finns bland kvinnorna själva”, tänker bokens huvudperson Ann och fortsätter: ”Och det är ju bevars genant att bli skälld för feminist!” Begreppet feminist används i boken som en helt vardaglig och bekant term, även i ironisk ton. Än i dag kan man höra att feminister är ”karlhatande”.

Hjältinnan i boken tänker vidare: ”De okunniga tycks nämligen inbilla sig att en feminist är en könslös, karlhatande, utskrattad missbildning i samhället. En stackars fjolla med en sprucken önskedröm bakom sig, för vilken hon måste skaffa sig ett surrogat..” Kristina Fjelkestam tar också upp detta citat i sin avhandling Ungkarlsflickor, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer (2006) och beskriver denna "önskedröm" vara utsikten till (heterosexuell) kärlek och äktenskap: ”När önskedrömmen spräcks antas den sublimeras i ”karlhat” och feministisk aktivism.”Att kvinnor inte har samma möjlighet i arbetslivet som män, låter författaren komma fram i en replik: ”Trots sin begåvning hade [fröken] Ekstrand ingen möjlighet att [...] mäta en mans och en kvinnas handlingssätt med samma måttstock.”

Problemet tas upp på flera ställen i romanen: ”för att visa att jag dög något till, måste jag skaffa mig ett så kallat manligt yrke.” Ett uttalande i boken, som fortfarande kan höras. Kvinnor har lägre löner, fast de har samma utbildning och likvärdigt arbete och rent manliga jobb har bättre betalt än traditionella kvinnoyrken.

Lyttkens hade känsla för helt nya problem i samhället, som kom till kvinnors medvetande, när de sökte sig ut till yrkeslivet. Alla är inte positiva till kvinnornas yrkesliv, även de konservativa tankarna lyfts fram i romanen. Hjältinnans moder är inne på att kvinnan gör klokast i att inte inskränka sig på mannens områden: ”- Kvinnan vill ställa sig in hos mannen och de gör hon lättast genom att inte inkränkta på hans område”. Ungefär samma tankebanor som Ellen Key hade haft trettio år tidigare.