Welcome to Hannele's paradise on Hisingen. Inte bara drömmar, utan verklighet. __ Sumeba miyako. Home is where you make it.__ "Var du än bor, lär du dig älska det," japanskt ordspråk. En liten trädgård på 810 m² på ett berg, blandat med natur och tuktade buskar och fruktträd, nära havet, skog, åkrar och öppna landskap, nära alla storstadens nöjen. Trädgårdsblogg halva året.__ "Paradiset finns här, just nu, bara du har vett att ta vara på det." My own photos (CLICK on images to enlarge). Besök även: Hanneles bokparadis.
31 januari 2009
Ingo slog mej i Slottsskogen
Jag var nära att slå boxaren Ingemar Johansson på mitt allra första GöteborgsVarv 1982. Jag hade redan avverkat två mil, nära målet i Slottsskogen, när publiken börjar ropa, heja och applådera och plocka fram kamerorna. Inte gör dom väl det för mej? Jag tittar åt sidan, Ingo springer jämte mej och ska springa förbi i slutspurten. Jag är alldeles för otränad för att orka ta upp slutkampen med honom. Det var mitt livs chans att kunna slå Ingemar Johansson, jag missade det. Nu är det för sent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Försent och försent, det är mer försent för honom;-)
Simone, för sent för mej att slå honom i slutspurten ;)
Men tänk att du har sprungit emot honom det är väl att imponeras av, då spelar det ingen roll att du vann eller förlorade tycker jag...
Jag blir *Ah* vad skoj att du fick pröva/Kram
Häxmamman, Ingemar var då i den åldern som jag är nu, han sprang ungefär på 2 timmar, jag tycker han var imponerande. Ha en bra dag, kram.
Ven du var i alla fall nära :-)
Znogge, och jag har inte glömt det än ;)
Vilket minne att ha sprungit med Ingemar Johansson. Det var ju en legend inom boxningen och då matchen gick mot Floyd Paterson så stannade nog Sverige.
Ett minne för livet som jag tror många skulle vilja ha
Ha en bra dag
Gunilla
Kul att ha sett honom så nära..*L* Kram!
Ja det kan du aldrig göra om, men det är kanske inte så många som fått chansen heller.//Britt
Det är verkligen en storhet som gått ur tiden. Att få springa bredvid honom är ju verkigen en "jag mötte Lassie". Jag kan ju bli imponerad bara av att höra att du sprungit Göteborgsvarvet. Att sedan kämpat mot Ingo är ju snäppet värre....eller bättre.
Eftersom män har åtskilliga procent mer muskelmassa än vi kvinnor så är det faktiskt så att Hannele slog Ingmar.
Iaf rent teoretiskt *skratt*
Ha en skön lördag!
Tror att alla göteborgare någon gång träffat på Ingo. Han var ju mycket ute, med på allt.
Inget dåligt minne som du har av honom.
Men det måste ha varit en skön känsla att få alla applåder innan Du upptäckte Ingemar, lite tragiskt med honom under de sista åren, tror han har det bra nu, tänkte på Dej häromdgaen när jag hörde på nyheterna om branden i Trädgårdsföreningen, men det blev i alla fall inte enligt tidningarna så illa?
Ha en skön Helg!
Kramen //annette
Pethra, vissa speciella händelser fastnar i minnet. Skönt att det finns så mycket att se på Botaniska, jag har inte varit på fruktutställningen, har funderat på, vilken dag jag skulle hinna. Kram.
Gunilla, visst var det härligt att få springa en sträcka bredvid Ingemar Johansson, jag ville så gärna komma i mål med honom. Trevlig kväll.
Elle, ja, en man i sina bästa år, han var mycket nöjd och glad.
Britt, han var inte så ung längre, så hann sprang väl inte så många lopp efter det.
Cicki, lite synd att jag inte var tillräckligt vältränad, då kunde vi ju ha snackat lite teknik i slutspurten ;)
Anonym, hihi, så kan man se det ;)
Ha en fin lördag.
Ingrid E, jo, han var ju Göteborg trogen,
men jag kanske höll mej mest på Hisingen ;)
Annette, GöteborgsVarvet är trevlig att springa, minns en gång, när jag sprang med sonen, betydligt äldre och alla ropade: "Heja morsan!" Tråkigt med Trädgårdsföreningen, men dom lyckades rädda de gamla byggnader. Ha en bra helg, kram.
En legend har gått ur tiden ...
Jag tror nog att de apploderade lite åt dig också, klart att du också skulle ta åt dig av hejaropen. Kul minne!
Jag har smugit runt länge (sedan i våras tror jag) nog på din blogg nu utan några kommentarer. Började själv blogga i november.
Kram Mia
Helga, ingen har ju kommit efter honom.
Mia, hihi, kanske ;) Kul att du trivs här, lycka till med bloggandet, visst är det kul.
Det är ett minne det. Den dagen jag var nära att slå Ingemar Johansson.
Han var en stor man på många vis.
Nu börjar det märkas att man själv blir äldre. Alla de man växte upp med och många gånger såg upp till börjar försvinna.
Må han vila ifrid nu.
Kram på dig.
Synne.
Synne, vi är inte gamla, vi har bara hunnit vara med om många saker och mött många och hört om flera betydelsefulla människor. Kram.
Bra historia:)
Kristina, helt sann ;)
Skicka en kommentar