Ett välbekant landmärke är borta nu (KLICKA på bilderna).Gården är över 100 år gammal och Stadsmuséet ville bevara.Vägen går mycket nära, jag kör ofta förbi här.Smal krokig 70-väg, tufft, Vägverket hade även andra förslag.
Maken cyklar här varje dag, alla bilister är inte hänsynsfulla.I lagården har många djur gett försörjning åt familjen under åren.Det går alltid snabbare att riva än bygga nytt.
26 kommentarer:
Sorgligt på ett sätt, men om ändå övergiven så kanske trafiksäkerheten går före...
Kram
Så trist att den är borta. Undrar varför man är så ivrig på att riva...
Här får man inte riva hur som helst. Det är bra. Det heter att det är värdt att bevara. Det tykte nog jag om den gården här med. Det är ju en del av vår historia som blir borta.
Hur ser det ut på rivningstomten nu då?
Ha en fin torsdag ialla fall.
Kram på dig.
Synne.
Dubbelörnen, vägen kunde gå förbi, men då skulle det blivit längre och dyrare..
Synne, här orkade väl ingen protestera, nu är allt borta, jämnat till marken, åker igen, sådana här gamla gårdar finns inte så många snart. Kram.
Ja det sista har du verkligen rätt i! Det händer allt för ofta tycker jag. Här i närheten rev man ett übersött gammalt hus för att bygga tre nya som inte alls passar in i bebyggelsen. :/ Gäller för övrigt trädgårdar också. Har sett alltför många gånger att man bara tar bort stora träd - utan att (tror jag i alla fall) tänka sig för hur lång tid det tar för ett träd att växa upp igen och vilken skillnad det gör när trädet är borta.
Oj,oj värsta romanen här. Synd på ladugården tycker jag i alla fall! Ha en fin dag, i skolan!? :) Kram Karin
Karin A, här på landet ser det också bra tokigt med mexitegelhus i Dallas-still bland åkrar, men man får tydligen bygga hur som helst. Man blir vemodig, när sånt här försvinner, fast jag har ingen personlig anknytning till huset. Stora träd är man alldeles för snabb med att ta ner, tar många år att växa nytt.
Tack, det ska bli nya spännande föreläsningar.
Kram.
Sorgligt...
Önskar att min lille Far kunde riva sin gamla ladugård ( för dyrt att renovera en över 100 år gammal lada).
Den är livsfarlig. Ena väggen är sné och taket har svank. Ser ut som ett korthus som håller på att falla ihop. Invid väggen står Far och hugger ved... "Har den stått upp i flera generationer lär den hålla mig ut" säger han.
Nej riv eländet och bygg ett nytt garage istället ( används till garage och redskaps- och vedbod)
Ja milde tid när de rev stationen här..=( ja vi hann inte med synd! / kram åsa
Monica Hansen, vissa kallar det för utveckling..
Sus, orkar man inte renovera och har livsfariliga hus, så är det nog läge att göra nåt, vill han inte sälja, låta nån annan fixa?
Åsa, inte alla, men många gamla byggnader är värda att bevara, det var väldigt dumt att riva alla vackra stationshus. Kram.
...allt ÄR nytt(nyrenoverat) huset, garaget till bilen (i ladan är det gräsklippare och en gammal traktor) Till och med svimmingpool. Men ladan är enligt Far inget större fel på - och kanske han har rätt. Fast små barnbarn som springer omkring *ryser*
Ska leta fram en bild ur arkivet och lägga på bloggen vid tillfälle. Får väl kalla det för "pittoreskt inslag" på Närkes landsbygd...
Sus, vi får hoppas att din far vet, vad han pratar om, ska bli roligt att se, om du hittar bilden ;)
Lite sorgligt är det!
Hej kul att du hittat till mig.. Ja riva är bra om det börjar bli farligt. Jodå mina ungar hade kunnat fixa tvätten om dom hade varit hemma. Den stora tösen har börjat på Strömma naturbruk så hon bor där. "Sonen" bor hos oss varannan vecka. (fel vecka) lill tösen ja hon är för liten... Härlig blog återkommer gärna till den. Ha en bra kväll..
Nina, inte alltid förändringar är till det bättre.
Paula, kul att du hittade hit, bra om alla hjälps åt. Denna byggnad var inte farlig, bara i vägen...
Hoppas du fick möjlighet att rädda lite 'bra saker' innan de försvann bland rivningsmassorna.
Ha det gott
Birgitta
Lägger till dig i min lista.. Sambon jobbade. Han jobbar nästan dygnet runt...
Så tragiskt, måste väl kunnat gå att bygga väg på annat sätt och restaurerat ladan för att användas till något vettigt!
Tycker i alla fall jag som älskar gamla Faluröda byggnader!
Kramen //annette
Glädjekällan, egentligen var jag sugen på att ta vara på lite ljus tegel, såg fina fönsterrutor också, men jag ville inte fråga, det mesta slängdes nog, EN sak lyckades jag rädda, visar i morgon.
Paula, kul om du länkar.
Annette, med tanke på hur mycket vägar det byggs på andra håll, så verkar det fjuttigt att spara ett par meter asfalt just här, det fanns ju andra förslag, som Vägverket förkastade.
Uff så synd at dom måtte riva ned gården. Tenk hvilken historie som ligger inne i en slik gård.
Julie, över 100-årig historia.
Yrvaken är jag godmorgon Åhh sådant monument över flydda tider, Ja det är tråkigt men ok den såg ut som den tänkte falla samman av sig självt och det är inte kul med ruttnande brädor i en hög bara.Kanske bygger det något annant där något vackert får vi tro på..
Hos mig och många andra som bor på landet är det en sorg att en epok av landsbygdsliv är borta, livet där man försörjde sig på jordbruk och djurhållning. Det är en hel livsstil som försvinner nu och det går så snabbt. Matproduktionen sker numera mer industriellt. Livet på landet är borta, lite tragiskt är det.
Filifjonkan, jag tror att denna ladgård var hanska välskött ändå, fotot är taget under rivningen, men en ny väg måste vi ha, otäckt utan den minsta trottoar.
Inga M, vi har många hästgårdar här, huset kunde ha använts fortfaradne, men av fyra förslag valde Vägverket gå genom gården, ingen orkade väl protestera. Lokaltidningen har skrivit lite, men alla är upptagna av annat, man märker inte, förrän det gamla är borta.
Lite trist är det men vi kanske inte kan spara alla gamla hus heller...
Har jag sett:-)
I Bohuslän river man inte lador för det skall innebära otur så där står massor med lador och är livsfarliga så tufft vågat av dem som rev!:-)
Din dotter har varit här. Nu i stora staden. Ser fram emot middag!
Kristina Eriksson, det finns ju inte många gamla hus kvar att spara på Hisingen, Stadsmuséet ville bevara, alla besut uppifrån är inte kloka.
Ingrid E, den där skrocken borde gå vidare till gubbarna, som tog beslutet att riva. Var snäll mot min dotter och mitt barnbarn, kram.
Skicka en kommentar