Vi bodde bredvid isbanan, min bror och jag var där jämnt, säkert fem timmar varje dag efter skolan. Jag fick inte vara med i Konståkning, det kostade ju pengar. Så jag stod utanför och härmade flickorna innaför staketet och övade piruetter och åttor för mej själv, timme efter timme. Jag drömde förmodligen inte om att bli isprinsessa, jag var nog mest road av att lära mej olika hopp och piruetter. Ett dåligt foto är mitt enda minne.
Skolan var annorlunda; flickorna fick inte ens göra kemilaborationer, bara pojkar. Under gymnastiken fick pojkarna spela ishockey, medan flickorna åkte runt banan, två lektioner. Vi flickor frågade vår gamla lärare, om vi också fick spela hockey, hon gick med på det. Vi spelade även efter skolan och blev de första kvinnliga medlemmarna i Turun Palloseura, vi fick en egen tränare. Människorna vände sej om på gatan 1966, när jag som flicka bar på en ishockeyklubba. Några skydd hade vi inte, jag har fortfarande ärr efter att någon åkte över mina fingrar. Det fanns inte skateboard och snowboard på den tiden. Det var inte bättre förr.
Hisingen Björlanda
Nu_är min blogg i Björlanda på bloggkartan.se
14 kommentarer:
HI FROM PORTUGAL
GREAT BLOG
VISIT ME ON MY BLOG TOO
BEST REGARDS
Hej Hannele.
Filifjonkan här,,håller nog med dig häri att allt var inte bättre förr.Känner igen det där i skolan pojkar träslöjd. Flickor syslöjd, Gick inte för sig att ha träslöjd aldrig på den tiden..Skojigt med ditt kort så där tjusiga var vi på den tiden..
Filijonka, jag trodde att bara finska flickor, som inte fick lära sej träslöjd. Tråkigt. Konstigt, att pojkarna inte behövde gå i hemkunskap heller, skulle inte de äta?
Ja tenk hur det var, at flickor inte fikk gjøra alt. Har selv varit med om något sånn på skolan (måtte ha hengt igjen något gamalt i våra lærare)dom ville at vi flicker kunn skulle gjøra handarbete, mens pojkarna skulle i sløyden. Då gjorde vi uppror, kom inte på tal : )
Julie, vi flickor gjorde också uppror och frågade vår kemilärare, om vi fick göra laborationer. Läraren ställde upp och vi tio flickor hade kemilaborationer EFTER skolan, ungefär 1969.
Jag drömde om att bli isprinsessa men jag tror inte ens vi hade en konståkningsklass hos oss. Här spelas bara bandy. ;) Jag älskar fortfarande att se på konståkning och åka skridskor men det var säkert tio år sedan sist...
Hannele, jag är jämnårig med dig och gått i skolan i Tammerfors och Helsingfors och haft gemensamma kemilektioner mellan pojkar och haft träslöjd (det bara för ett år nog). Jag är inte säker på om vi spelade ishockey men bandy (isboll är en direkt översättning - en rund boll och lite annorlunda klubban ) spelade vi mycket.
Ella, ut och åk skridskor med dej!
Anonymous, du har haft tur, men i TSYK var det som stenålders - tydligen liknande även i svenska skolor, har flera berättat även här (ska man svara helt anonyma eller plocka bort dem?).
På gott och ont förändras tiderna. Fint att få minnas med dig.
Jill, visst är det helt otroligt så mycket som har hänt, ändå inte. Min lillasyster har levt i en helt annan värld. Jag fick inte ens säga "du" till läraren.
Tänker på mina egna skridskolektioner i skolan. Alla fick öva på att göra piuetter, minns jag å så att göra andra konståkningsövningar. Sedan spelade vi bandy. Minns särsklit den gången jag fick en stenhård bandyboll på munnen. Jag älskade att åka skridskor och gör det fortfarande. Tyvärr blir det ju ingen is...Har funderat på att ta med skridskorna till Göteborg å följa med kusinbarnen till ishallen. Anna
Anna, jag tycker absolut du ska följa med kusinbarnen till ishallen, man glömmer inte, hur man cyklar eller åker skridskor.
Tänk mina första skridskor var såna med två skenor och helt värdelösa. Sen fick jag ju vita med "putta-på-taggar". Jag är Bambi när jag har skridskor på mig ;)
Marie, rätt utrustning är viktig, har jag lärt mej nu, var lite snål även med mina egna barn. Tänk på den tiden, man fick ju ofta stora skridskor, för de skulle räcka flera år.
Skicka en kommentar