Nej, det var ingen dröm, utan på riktigt. Jag hade jobbat natten och cyklade hem, bodde så klart på Hisingen. Trött. Hamnade på Göta Älvbron, mitt i broöppningen som jag inte såg, utan cyklade precis under bommen. Som tur var, upptäckte jag i mitt halvsömniga tillstånd att bron var öppen och fortsatte inte, utan stannade precis innan brokanten. Blev lite rädd.
Jag har ibland haft mardröm om detta. Och jag tänker på det ännu, när jag åker över bron, fast det var för många år sedan.
30 kommentarer:
Den mardrömmen förföljer mig också. Glömmer aldrig den där morgonen (1980?) när en av de stora broarna mejades ner av en båt och flera bilar körde över kanten. Riktigt hemskt!
Så hmskt! Tur du kör bil numera för då är det väl inte möjligt att komma under bommen? Förstår att du blev rädd. Så läskigt!
Gunilla, riktigt så dramatiskt var detta inte, jag var bara sömnig och ouppmärksam.
Ingrid E, småläskigt. Jag vet inte riktigt, hur bommen fungerar idag, men vad jag vet, har det inte hänt några olyckor.
Men så hemskt. Tänk om du inte stoppat!!
Du hade kunnat få dig ett ofrivilligt dopp med ett inte så bra slut kanske.
Hoppas du aldrig gör om det.
Kramen Synne.
Synne, jag jobbar inte natt och cyklar inte så ofta.
Ha en bra dag, kram.
Det låter rätt otäckt. Jag bor också i en stad med en bro som delar staden på mitten. Jag har aldrig haft en sådan mardröm som du har. Däremot tycket jag det är väldig obehagligt att promenera över den, speciellt när det kommer ett tungt fordon körandes. Då skakar hela bron.
hua vad hemskt! Tur att du inte han fara över kanten. varm kram!
usch för mardrömmar... sägs att det är hjärnans sätt att berabeta "saker-och-ting".
men tur att du inte åkte över kanten..*ryser*
Fy, vad läskigt! Tänk vad som kunde ha hänt...
Cicki, den här bron skramlar också, men
sånt tycker jag är lite mysigt bara.
Di, det fick mej att tänka lite.
Kapten, tur att jag var så pass vaken efter nattens jobb.
Helga, det var läskigt, jag ryswe vid tanken. Många olyckor sker just på hemvägen, man slappnar av och ser inte farorna.
Hjälp vad läskigt, förstår att du inte släptt det. Tänk alltså vad som kunde hänt och snacka om att det hade varit verkligen maxotur.
Jill, jag är höjdrädd också..
Aj aj aj, dessa tillstånd kärlek(förra inlägget) och trötthet, kan ju leda till vad som helst!! Men vad är värst egentligen, att gå omkring i din toppluva eller att hamna i vattnet??? (obs, skojar - din väst var jättefin, så jag antar att luvan var i samma klass). /Ruben
Hui mikä trauma! Muista juoda PALJON kahvia et pystyt olla hereillä pyörällä!
Jag åkte över samma bro när det börja blinka rött,lite läskigt men det tar väl en stund innan klaffarna öppnas..puh!lite omtumlad blir man.
Ruben, livet utan kärlek är tråkigt, eller hur ;)
Hahha, maken är lite tveksam till att hålla mej sällskap, när jag har min fina mössa, fast han börjar vänja sej vid min goda smak..
Daniel, oli tuuri sillä kertaa.
Carina, lite spännande, om man står för nära med cykeln.
Hej
Jag har upplevt det!
Nu när jag läser din blogg vaknar minnena Tack tack
Jag har oxå bott på Hisingen
Drakblommegatan jobbade på Sagåsen ute vid Streterd vid Ikea. Cyklade var morgon dit ... Minns alla broöppningar och hur man sömnigt cyklar över bron. Hm undrar om alla namn är rätt. fanns det inte någon gata som heter Fyrklöversgatan mitt över,...
ha en mysig kväll
det har snöat hela dan på Tjörn
Monika
Hu så hemskt!!!!
Fy bubblan!
Värst är nog drömmar efter.
Jag vet jag har också några sådana som kommer om om igen i nattens mörker. Fat det blir oftast värre i drömmenän var det var i verkligheten
Ha det gott och dröm något annat skönt istället.
Annika
Mono, Fyrklöversgatan finns men närmare Bjurslätt. Lite lite snö har vi också, vitt men inga snögubbar.
Klimakteriehäxan, man ska vara vaken när man cyklar.
Annika, som tur är, har jag sällan mardrömmar,
detta tänker jag mest när jag är vaken och kommer ihåg på bron.
Jag lovar att ha bra goa drömmar ;)
Det var ju en himla tur du upptäkte det till sist. Då kanske det inte funnits någon hannele i Paradiset man kunde komma och hälsa på!
Tack för det och kram!
Smeden, ibland har man tur ;)
Milda makter sådan tur att du blev medveten om läget,,det tackar Filifjonkan för annars hade aldrig bloggvärlden fått ta del av din härliga blogg tx. Kram på dig
Filifjonkan, jag ryser, världen hade blivit annorlunda..
Sådan tur att Du vaknade till i tid, fy så hemskt det skulle varit om Du kört rakt ner i vattnet, själv har lite svårt med broar, men jag stannar inte som många gör, utan jag gasar på och kör så fort det går istället;)
kramen //annette
Annette, annars tycker jag om broar, men klart man ska vara försiktig, det har ju hänt saker, som man inte trott var möjligt. Kram.
Detta med broar är lite en fasa sedan den här bron nere på Västkusten rasade och bilar for ner i mörkret. jag har nog mest skräck för höga broar när det är mörkt efter det. Funderar lite på om det finns någon bro kvar där borta i mörkret och jag undrar om de hann tänka något som åkte ut över brokanten den där gången för länge sedan. Tur att det gick bra med Dig.
Inga M, visst har det hänt otroliga saker, även vägar har rasat. Här stänger dom den höga Älvsborgsbron, om det blåser för mycket. Man känner verkligen, när man kör på den i storm.
Fy vad hemskt! Jag bodde i Stenungsund när Tjörnbron rasade och har sedan dess en liten fobi för att köra över broar. Typiskt at tjag ha rbosatt mig på en ö ;-D
Anki, trots någon osannolik märklig bro-olycka
så är en ö bästa platsen att bo på ;)
Skicka en kommentar