När jag gått 9-10 km, ätit lite på vår rast, kunde ha druckit mer vatten ur forsarna, ryggsäcken väger, kängorna tunga. Då ser jag en liten prick, som jag känner igen. Sonen kommer springandes (!) och möter oss med dricka, macka och nybakade kanelbullar! Jag byter till lätta skor, sonen tar min ryggsäck och springer tillbaka till Blåhammaren.
Snart kommer sonen tillbaka med cykel och håller oss sällskap.Väntar man 20 år, kan man få lite service av barnen.
Vid Ulvåtjärn raststuga får vi ta av oss kängorna. Halvvägs, 6 km kvar.Jag har fått storebrors gamla kängor, lånat fin tröja och ryggsäck.
Visst är det vackert! Jag försöker dricka så mycket som möjligt av de goda kalla bäckvattnet, men solen gassar på och svetten rinner.
Jag har nog inte helt insett, hur mycket 12 km är med 10 kg på ryggen i sol. Sönerna rekommenderade gångstavar, de gav god hjälp att hålla balansen, när jag trippade över bäckar och avlastade knäna i backar.
25 kommentarer:
Att din mellanson är hjälpsam och omtänksam ja det är inget nytt för mig. Han var underbar när jag bröt benet.
Otroligt duktigt av dig att gå så långt och med packning dessutom. Hoppas att det inte blev skoskav. Underbar natur att njuta av.
Ingrid E, inga skovskav, ingenting. På hemvägen tog sonen min ryggsäck hela vägen, 12 km, plus sin ägen, 20 kg totalt, då hann vi med tåget, med god mariginal. Då njöt jag bara av utsikten, och sonen sprang runt och fotade sina föräldrar :)
Vilken promenad! men kul också kan jag tro. Inte dumt med barn som man får hjälp av..
Ikväll är dottern på Bruce..i Gbg../ kram åsa
Åsa, underbart har det varit, lyxmat och annat fint framme. Kanske skulle man stå utanför och lyssna, såg Bruce live 1981.
Hihi!
Jag skrev så för att ingen skulle tro att jag hade valt ut några enstaka - det har varit mycket prat om att vi borde ha en bloggträff. Så ingen känner sig utelämnad.
Vilken trevli son - då har jag bara 3 år kvar - nu skulle han aldrig ens visa sig i närheten av mig! ;-)
Kram Maud
Grattis till den fina turen. Vad fint ni verkar ha haft :-)
Maud, alltid kul med bloggträffar. Våra barn har nog inte skämts för mej och det känns så gott i hjärtat :)
Kram
GIS-mormor, vi har haft helt underbart, med alla snälla trevliga människor, häftiga naturupplevelser, all god mat och annat.
Men du, vilka häliga bilder på äventyr.
Haha...ja du kråkan...och Hannele är då Hannele, det vet jag säkert!
Puss
Stina, visst är det vackert även utanför Hisingen, kram.
Nämen så härligt med sommar sol och snö på samma ställe. Det har jag själv inte upplevt sen jag var i Patagonien 2002.
Canis Lupus, i Patagonien har jag aldrig varit och svenska fjällvärlden är också helt ny upplevelse för mej, nu har jag fått smak på det och vill ha mer :)
Oj vad vackert! Har också vandrat i Jämtland en gång...härligt. :)
Kram Karin
Ser ut att varit en trevlig promenad, vad skönt med hjälpsamma barn.//Britt
Karin A, visst är Sverige vackert :)
Britt, roligt, när man har glädje av sina barn. Mycket trevlig promenad, speciellt vid fint väder.
Ser ut som att du har hittat dig ett nytt paradis, både av inlägget att döma och din nya vinjett längst upp på bloggen! Vad fint där är!
Karin, jag blev alldeles förälskad i detta vackra landskap och vill gärna åka dit igen :)
Åh, jag blir så sugen på att vandra! Jag lånade ut min ryggsäck till en kompis igår, de skall vandra kring Jotunheimen, och jag kände bara ett sånt sug!
Visst är vattnet i fjällbäckarna helt fantastiskt, det är en speciell känsla att bara fylla flaskan direkt från naturen.
Tung packning och en lång sträcka att vandra är jobbigt. När vi vandrade började jag med ca 15 kg packning, men kände att det blev för mycket så min pappa och sambo fick ta lite delar som jag hade, för annars hade det aldrig gått....
Spessartin, verkligen en underbar upplevelse för oss förstagångare. Lillebror berättade, att hans ryggsäck väger 7-8 kg,men då sover han ute utan tält. Sonen har glaciärklättrat i Jotunheimen.
Vandra i fjällen är också nått jag tänkt göra framöver..kanske ska jag vänta tills barnen blir större;)
Ha det gott!!
Merja, du behöver inte vänta, massa barnfamiljer med barn i alla åldrar vandrade till Blåhammaren, någon bar även sin 1-åring på ryggen. Barnen tyckte det var kul att gå med en liten ryggsäck.
Vilken prestation! Imponerad:)
Ginger Beer, lite nervös var jag innan ;)
Hahah sådan service du fick från sonen. Ja det är tyngre än man tror Jag gick med ull packning 17 kilo på ryggen i 10 dagar men ryggsäcken blev ju lite lättare dag för dag men gudars så tungt. Men iskallt jokkvatten har man ju att stoppa fötterna i och dricka med så man klarar sig.Härliga bilder du visar så mysig har en sån längtan när jag ser dessa foton för det är som ett andningshål att vandra en vecka eller 2 med tystnaden som sällskap
Filifjonkan, det var inte dåligt, jag tycker det är tungt att gå med ryggsäck, men visst är det underbart med det kalla vattnet, smakar ju så gott också, vill gärna vandra fler gånger.
Ni verkar ha haft betydligt mycket bättre väder än vad vi fick. Men vackert det var det ändå :)
Skicka en kommentar