Welcome to Hannele's paradise on Hisingen. Inte bara drömmar, utan verklighet. __ Sumeba miyako. Home is where you make it.__ "Var du än bor, lär du dig älska det," japanskt ordspråk. En liten trädgård på 810 m² på ett berg, blandat med natur och tuktade buskar och fruktträd, nära havet, skog, åkrar och öppna landskap, nära alla storstadens nöjen. Trädgårdsblogg halva året.__ "Paradiset finns här, just nu, bara du har vett att ta vara på det." My own photos (CLICK on images to enlarge). Besök även: Hanneles bokparadis.
28 november 2011
Svettig mardröm
Svettigt värre, en mardröm när bloggen bara försvinner, jag ville bara kommentera i youtube, varför bild på vårt hus där… råkade trycka fel på min ålder, och som minderårig försvann mina bloggar.. En klant-tant är jag som inte förstod bättre på google-konton, allt samma på nåt sätt. Sonen hjälpa mej, jag vågar inte trycka på något nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Skönt att det ordnade sig! Visst är det bra att ha den unga it-generationen att vända sig till i nöd!!!
Klimakteriehäxan, verkligen, jag är så lättad och glad åt att ha mina söner :)
Jag blev minst sagt förvånad när din blogg var borta. Vilken mardröm! Skönt att sonen fanns till hands.
Znogge, det var riktigt otäckt, men nu är allt som vanligt igen :)
Tur det ordnade sig, och tur att vi har ungdomen som kan hjälpa oss:)
Inger, vad skulle vi göra utan dem :)
Oj oj... tur den finns kvar.
Sådant som jag också skulle kunna göra.
Fin bild på erat hus.
Annika
Tur!
Annika Christensen, ett annat fotoproffs som tagit bilden, men hur hamnade den i Youtube...
Znogge, jag är så lättad :)
Skönt att du är igång igen och att bloggen är hel.
Kram!
Ingrid, det var riktigt svettigt...
kram
Jag trodde att du blåst bort i stormen... ;)
Gunilla, det gjorde nästan jag med :)
Jag trodde du lagt ner ett par av bloggarna, men det var ju tur att det rättade till sig.
Det var ett riktigt sjöslag du har fått i trädgården. Synd på den fina stålburen.'
Nu börjar det blåsa upp igen.
Eivor
Eivor, det var inte roligt, sin blogg vill man ju ha kvar. Jag hoppas äldste sonen kan återställa paviljongen.
Jag undrade också vad som hänt när jag inte hittade igen din blogg. Tur att det gick att ordna!!
Helga, det var jobbigt, man kände sej hjälplös..
Skicka en kommentar