När jag arbetade inom mentalvården 1972 i Göteborg, förbjöd den 60-åriga avdelningssköterskan mej att använda långbyxor. När jag inte lydde, sa hon att jag skulle få det tråkigt på jobbet. Jag bytte avdelning.
Trodde knappt när jag läste i tidningen om Lubna Ahmad Al-Hussein, jag lånade 40 piskrapp för ett par byxor av henne för att förstå mer. Fast jag förstår inte, men hon är modig, kanske hjälper hon fler kvinnor.
10 kommentarer:
Det finns mycket man inte förstår. Nästan lika bra det tänker jag när dumheten blir för stor...
Znogge, lite grann har världen blivit bättre men inte överallt.
När jag började jobba på försäkringskassan 1964 fick jag också order om att bära kjol på jobbet men jag som är tjurig som en gris sa att då börjar jag inte jobba här och just då var det tydligen kris så jag fick gå i mina långbyxor och sedan blev det rätt vanligt ganska snart.
Kvinnor ska tryckas ner på både det ena och det andra viset. Tur att vi kommit lite längre här än på vissa ställen
Det är mycket vi tar för givet i vår del av världen - och ändå klagar vi...
Visst finns det fruktansvärt mycket orättvisor överallt ännu. Förmodligen märker vi inte ens själv orättvisor som ännu förekommer i vår del av världen, men kommande generationer lägger väl sedan märke till dem hoppas jag. /Mimi
Skogsnuvan, det var en intressant historia, man har nästan glömt att det var rätt så konstigt i Sverige med..
Gunilla, eller hur, bra med perspektiv.
Mimi, ett litet steg fram går det hela tiden.
Det finns nog mycket att kämpa för i olika delar av världen//Britt
Britt, alldeles för mycket..
ja du det finns så många modiga kvinnor i det här landet!
Vi borde bara få upp ögonen för dem alla. Kan hända att det skulle kunna vara en hjälp för ett mer demokratiskt och rättvist samhälle
Man måste veta för att förstå hur många lever i dag
önskar dig en fin fortsättning på veckan från Kristina
Kristina. många har det tufft, bra att lära sej mer för att kunna stödja och förstå, ha det bra.
Skicka en kommentar