Vår högsta önskan var att lära oss flyga. Min bror och jag var inte ens i skolåldern, när vi tillbringade dagarna i ända vid bergsklippan, hoppade ner och försökte flyga. Ingen dagis och inga curlingmammor fanns på den tiden och vi växte upp till normala vuxna, trots att vi fick klara oss mycket själva.
Våra söner gör massa roligt som jag inte fick eller kunde.
15 kommentarer:
Hejsan!!!!
Har kikat runt lite grann hos dig och tycker att du har en väldigt mysig blogg. Vilka härliga fotografier du har!!!!!
Kramizzz
Åh, himmel... jag som har höjdskräck...!!
Mina söner har inte drabbats av sin mammas fobier, varken sniglar eller höga höjder.. och jag har heller inte försökt stoppa dem, det har aldrig varit någon ide`... Och för övrigt hade jag heller ingen höjdskräck innan jag själv fick barn! Jag var nog ett ganska vilt och "klättrande" barn!
Curlingmormor, tackar, hoppas du komer hit fler gånger.
Gerda-Thyra, höjdskräck har jag också fått på gamla dagar. Nej, man ska inte stoppa dem utan lära dem göra saker rätt och säkert.
Håller med! De får skaffa sig sina egna skrapsår, ungarna. Man får försöka föregå med gott exempel och dessutom försöka att inte överföra sina egna rädslor på ungarna.
Marie, sant, jag fick träna redan på min lillasyster, så hon inte blev mörkrädd och annat, som jag var.
Önskar dig en riktigt bra dag!!!!!
Kramizzz
För ett par år sedan visade mina nu vuxna söner mig precis var dom hölls och byggde kojor när dom var mindre. Det är inte meningen att mammor skall veta precis allting, då sover mammorna bättre;-)
(Fast den nedersta bilden tycker jag ser otäck ut, för jag vågar inte stå på en vanlig trappstege...)
Tänkvärt!! :)
Curlingmormor, det samma, kram.
Malou, våra barn har också berättat en del saker i vuxen ålder, så är det väl. Själv är jag också höjdrädd, vet inte vems gener barnen har fått ;)
Drömskåpets Hanna, det är en evig balansgång.
Min brorsa och jag var också alltid ute och hittade på mer eller mindre tokiga grejer och det har gjort oss mycket kreativa och är inte rädda att prova på saker. Jag tror att samhället var lite mjukare och friare, man fick hitta på roliga/tokiga grejer själv. Jag menar TV:n och datorn matar ju ungarna med en massa skräp också!inte speciellt kreativt.
Tyra, kreativa fick vi vara, hitta på saker själv, vi krävde inte underhållning hela tiden, kunde ha lite tråkigt också ibland. Vad barnen idag är bättre på är att yttra sej och säga sin åsikt och det är bra.
Godmiddag Hannele. Hemma igen är jag. Men du store tid sådan bild på sonen ingen höjdrädsla där inte.. och den där klipp kanten,,,men du utan tv o dator tänk vad vi lekte med andra barn utomhus och spelade brännboll o sånt, Så roligt vi hade det,, vad vi hann se naturens växlingar det gör inte dagens innesittande spelande barn de datar o tv o film Vi var heller inte så allergiska förr som de är nu vi var ute o vande oss vid pollen och liknande.
Filijonkan, jag var stadsbarn, men bodde nära en park, där dom hade den där klippa, därifrån man kunde hoppa ner. Sonen får göra massa anant, som en annan inte ens vågade drömma om.
visst är det konstigt att det blev folk av oss- jag har inte heller varit på varken dagis el dagmamma jag hade en nyckel runt halsen och klarade mig bra själv. fast på den tiden behövde inte mamma jobba så mycket - ett par timmar om dagen.
annat är det med de stackars barnen nuförtiden som släpas upp för att lämnas på dagis tidigt på morgonen för att hämtas när det nästan är läggdags - vem skapade detta samhälle tro ?
Cia, vem önskade 18-timmars dagar, med heltidsjobb, familj, alltihopa? Det finns väl inget svar, men ibland undrar man ju, vem har förlorat mest? Inte mår barnen så bra heller. Vem uppfostrar dem idag?
Skicka en kommentar