Welcome to Hannele's paradise on Hisingen. Inte bara drömmar, utan verklighet. __ Sumeba miyako. Home is where you make it.__ "Var du än bor, lär du dig älska det," japanskt ordspråk. En liten trädgård på 810 m² på ett berg, blandat med natur och tuktade buskar och fruktträd, nära havet, skog, åkrar och öppna landskap, nära alla storstadens nöjen. Trädgårdsblogg halva året.__ "Paradiset finns här, just nu, bara du har vett att ta vara på det." My own photos (CLICK on images to enlarge). Besök även: Hanneles bokparadis.

15 maj 2007

Det var inte bättre förr

Tänk att växa upp utan tv och datorer.
Vår högsta önskan var att lära oss flyga. Min bror och jag var inte ens i skolåldern, när vi tillbringade dagarna i ända vid bergsklippan, hoppade ner och försökte flyga. Ingen dagis och inga curlingmammor fanns på den tiden och vi växte upp till normala vuxna, trots att vi fick klara oss mycket själva.
Våra söner gör massa roligt som jag inte fick eller kunde.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hejsan!!!!
Har kikat runt lite grann hos dig och tycker att du har en väldigt mysig blogg. Vilka härliga fotografier du har!!!!!
Kramizzz

Anonym sa...

Åh, himmel... jag som har höjdskräck...!!
Mina söner har inte drabbats av sin mammas fobier, varken sniglar eller höga höjder.. och jag har heller inte försökt stoppa dem, det har aldrig varit någon ide`... Och för övrigt hade jag heller ingen höjdskräck innan jag själv fick barn! Jag var nog ett ganska vilt och "klättrande" barn!

Hannele på Hisingen sa...

Curlingmormor, tackar, hoppas du komer hit fler gånger.

Gerda-Thyra, höjdskräck har jag också fått på gamla dagar. Nej, man ska inte stoppa dem utan lära dem göra saker rätt och säkert.

Anonym sa...

Håller med! De får skaffa sig sina egna skrapsår, ungarna. Man får försöka föregå med gott exempel och dessutom försöka att inte överföra sina egna rädslor på ungarna.

Anonym sa...

Marie, sant, jag fick träna redan på min lillasyster, så hon inte blev mörkrädd och annat, som jag var.

Anonym sa...

Önskar dig en riktigt bra dag!!!!!
Kramizzz

malou sa...

För ett par år sedan visade mina nu vuxna söner mig precis var dom hölls och byggde kojor när dom var mindre. Det är inte meningen att mammor skall veta precis allting, då sover mammorna bättre;-)
(Fast den nedersta bilden tycker jag ser otäck ut, för jag vågar inte stå på en vanlig trappstege...)

Drömskåpets Hanna sa...

Tänkvärt!! :)

Hannele på Hisingen sa...

Curlingmormor, det samma, kram.

Malou, våra barn har också berättat en del saker i vuxen ålder, så är det väl. Själv är jag också höjdrädd, vet inte vems gener barnen har fått ;)

Drömskåpets Hanna, det är en evig balansgång.

TYRA Hallsénius Lindhe sa...

Min brorsa och jag var också alltid ute och hittade på mer eller mindre tokiga grejer och det har gjort oss mycket kreativa och är inte rädda att prova på saker. Jag tror att samhället var lite mjukare och friare, man fick hitta på roliga/tokiga grejer själv. Jag menar TV:n och datorn matar ju ungarna med en massa skräp också!inte speciellt kreativt.

Hannele på Hisingen sa...

Tyra, kreativa fick vi vara, hitta på saker själv, vi krävde inte underhållning hela tiden, kunde ha lite tråkigt också ibland. Vad barnen idag är bättre på är att yttra sej och säga sin åsikt och det är bra.

Anonym sa...

Godmiddag Hannele. Hemma igen är jag. Men du store tid sådan bild på sonen ingen höjdrädsla där inte.. och den där klipp kanten,,,men du utan tv o dator tänk vad vi lekte med andra barn utomhus och spelade brännboll o sånt, Så roligt vi hade det,, vad vi hann se naturens växlingar det gör inte dagens innesittande spelande barn de datar o tv o film Vi var heller inte så allergiska förr som de är nu vi var ute o vande oss vid pollen och liknande.

Hannele på Hisingen sa...

Filijonkan, jag var stadsbarn, men bodde nära en park, där dom hade den där klippa, därifrån man kunde hoppa ner. Sonen får göra massa anant, som en annan inte ens vågade drömma om.

Anonym sa...

visst är det konstigt att det blev folk av oss- jag har inte heller varit på varken dagis el dagmamma jag hade en nyckel runt halsen och klarade mig bra själv. fast på den tiden behövde inte mamma jobba så mycket - ett par timmar om dagen.
annat är det med de stackars barnen nuförtiden som släpas upp för att lämnas på dagis tidigt på morgonen för att hämtas när det nästan är läggdags - vem skapade detta samhälle tro ?

Hannele på Hisingen sa...

Cia, vem önskade 18-timmars dagar, med heltidsjobb, familj, alltihopa? Det finns väl inget svar, men ibland undrar man ju, vem har förlorat mest? Inte mår barnen så bra heller. Vem uppfostrar dem idag?