Min morfar Walentin föddes den 15 februari 1902, men han dog tidigt, när min mor var bara 4 år. Det blev tufft liv för henne, att bo hos främmande människor. Att det var Walentins far som köpte gården och slängde sina barnbarn ut i världen är en annan historia, som jag inte förstår, det var andra tider då.Min mor berättar att hennes sovplats var på kökstolar bland främmande, ont om mat var det också, fattigt. Men min mor har minnen kvar från sin far ännu, han hann ge kärlek och trygghet,
det blev en fin glad människa av min mor.
22 kommentarer:
Ja usch, sådana historier det finns från förr... Och det är ju ändå inte för SÅ länge sedan... Var fanns din mormor då?
Kvinnor utan bostad hade inte stora möjligheter att försörja en familj på den tiden, mormor jobbade som piga, hennes barn placerades på olika ställen.
Många kvinnor födde fler barn än de orkade med, min farmor födde tolv barn, hon var trött, ingen tvättmaskin heller. Jag har inte riktigt förstått allt som har berättats.
Ruskig historia, men skönt ändå att din mor hann få några fina minnen av sin far.
Min morfar hette också Walentin :)
Aradil, Walentin var tydligen inte helt ovanligt på den tiden :)
Det var en trist historie.Jeg kan berette en glad historie.Min mann og hans familie var Spanske flyktninger i Francotiden,familien flyktet til Frankrike.Men den gangen var det heller ikke bare å være flyktning,så min mann og hans bror ble sendt til Norge for og være der i 3mnd.Men familien som min mann kom til hadde ikke barn ,så de ville gjerne at han skulle bli. Og det gjorde han og heldigvis for meg.Vi har i alle år hatt god kontakt med hans foreldre og søsken.Så her er heldigvis alt fryd og gammen.
Tanis, underbart med gott slut (min fars äldre bröder är finska krigsbarn i Sverige, men först fick de fly från Karelen i Sovjet, världen är konstig).
Tänk att tiderna förändras.. det är ju egentligen inte så länge sedan ,men när man hör historien så kan man ju tro det.Din morfar blev inte gammal... det är synd att någon ska behöva gå bort mitt i livet!!!/åsa
http://asas.tradgardsblogg.se/
Det er godt din mor ble en glad kvinne med en slik historie bak seg. Det er noen ganger vanskelig å forstå at folk kan gjøre som de noen ganger gjør.
Åsa, ja, mycket har förändrats, även sjukvården, små bagateller var dödliga förr i tiden. Farafar dog när jag var 1 år.
Hilde, jag beundrar verkligen min mor, hon har inte alltid haft det så lätt. Ändå har hon mycket att ge till sina barn och barnbarn.
Dear Hannele, I hope you had a nice Valentine's Day. As Sigrun told me, you are very interested in Sissinghurst, so I want to let you know, that I posted pictures of this nice garden in my blog. Perhaps you want to visit?
Best regards, Monika
Monika, ich liebe Sissinghurst, vielen Dank für die schöne Bilder :)
Jo så var det ju på den tiden ont om mat och alla fick hjälpa till. Själv så har min morfar berättat om hur de slet på gården borta i Karelen och hur de vandrade fram och tillbaka. Min mamma som var äldsta barnet skickades till Sverige som tvååring (42) kvar i Finland fanns en ettåring och en ny lillasyster föddes 44 i Viborg. Hela familjen återförenades först 48.
Ann-Marie, tänk vilka levnadsöden. Mina farbröder behövde tolk för att kunna prata med sin egen mor. Min far (29) kommer också från Viborg, Heinjoki, kanske är vi släkt :)
Tja vem vet fast min släkt kommer egentligen ifrån en ö i Finska viken och gamla-mommo var född i St Petersburg. Men visst var det mycket tragiskt som hände då. Och min mamma har aldrig kommit över det hon kunde inte heller förlåta mommo, inte ens när hon låg för döden.
Ann-Marie, det var mycket trakiskt. Det skulle ha räckt att fly från Sovjet, men att dessutom bli krigsbarn är för mycket (min far ville hit som barn, men han hade fyllt tio, fick inte). Har du sett 'Den bästa av mödrar'? Det gick åt mycket näsdukar.
Nä den har jag inte sett. Finns den på video/dvd?
Vilka historier! Det händer än i dag på sina håll...
Man behöver inte ens gå så långt...
Ann-Marie, filmen är ganska ny, kom ut i höstas, kommer säkert att visas i tv.
manon, min mor fattar inte heller allt i det som hände. Visst är världen orättvis idag också.
Hannele, takk for at du deler denne historien med oss. Er det ikke rart hva skjebnen gjør?
Du må ta deg en tur til PIA (vardagsrummet) for der er DU, liggenede oppe på et skilt og ønsker velkommen,med blomsterhatten på..... Det må da være deg?
Sylvia, visst är det märkliga saker, ändå har jag inte berättat allt, min mor har varit med om mycket märkliga saker. Jag beundrar min mor (hon kom till Sverige som 40-åring och kunde inte ett ord svenska), hon är alltid glad och delar med sej.
Det är ju jag som är modellen till dörrskylten :)
Berätta mer. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser det. Så bra vi har det.
Cleo, visst har vi det bra, min mor har det också bra nu. Hon år inte bitter, därför mår hon kanske så bra. Men hon förstår inte allt heller, vissa saker kommer upp nu och man kan inte få bekräftat, hur släkten lurade varandra. Jag skulle kunna berätta, skriva en bok om min familljs tuffa bakgrund, vilket inte var unikt. Flera har upplevt liknande saker. Man borde berätta, så andra förstår.
Skicka en kommentar