Jag har ingen historia, vet inte, vem som har bott i detta hus.
Huvudbyggnaden har brunnit ner, resterna står på Hisingen.Inte mycket kvar av bostadshuset efter brand.En grusväg går mellan uthuset och bostaden.Någon har odlat något, kanske haft äpplen i lådorna.Lite inredning kvar i uthuset, gammeldags utedass finns.Från vilket år kan utedasset vara?
21 kommentarer:
Är hårfri det samma som perfekt?
Jag blir själv galen på mina morrhårsstrån på överläppen, de är som hallonkärnor mellan tänderna!
Långa hårstrån som sticker ut från näsan, ja kanske besvärar de inte direkt, men inte är det särskilt mysigt inte!
Anne, hihi, jag har svårt att bli galen på sånt ;)
Först undrade jag om jag hamnat fel... Men efter att ha tittat in på Annes blog förstår jag nu (äntligen )varför det talades överläppshår & inte övergivet hus här....;-)
Gå runt i gamla hus väcker verkligen tankar & undran & man försöker att sätta sig in hur det kunde ha varit att leva där.... Så´n blir jag om jag så bara anar en husgrund på en före detta tomt djupt inne i skogen!;-)
Jag tycker så mycket om gamla hus. Saker och ställen från svunnen tid över huvud taget föresten.
Nina H, själv är jag oerhört ointresserad av överläppshår :)
Gamla husgrunder i skogen är intressanta, man kan titta på växterna runt om, hitta syrener, påskliljor, äppelträd, man blir lite nostalgisk.
Mossfolk, ibland hittar man vackra gamla hus, som ingen orkar eller har råd att ta hand om, det är ledsamt.
Så sorgligt på något vis.
mvh, Anja
Anja, verkligen, jag vet namnet på vägen,
men vet inget om, vem som har bott där.
Visst väcker dina bilder många frågor. Vem har bott där? Vem äger det nu? Bodde någon i huset när det brann? Var det mordbrand?
Uthuset ser ju ganska fint ut.
Vid en tidigare blick på din blogg fanns det en bild på utedasset, synd att du tagit bort den.
Din bild till ingressen av bloggen är fantastisk!
Ingrid E, kanske nån slump visar mej nång gång, vems hus detta kan ha varit, inte precis i närmaste grannskapet. Jag får väl lägga till utedasset, tyckte inte det passade till söndagsfrukosten :)
:)
Du får kolla in min i dagarna.
Ohh vad spännande. Jag skulle kunna tänka mig ett utedass.
Framför allt på sommaren när man är ute i trädgården.
Annika
Det är spännande att gå in i gamla ödehus, jag kan drömma mig bort och gå in i funderingar runt historia...
jag skulle vilja ha en tidsmaskin och få åka till 1800 talet bara för en dag, vet inte varför men det är en dröm/ha det gott
Canis Lupus, vad har du hittat på nu då..
Annika, på sommaren funkar nog utedass, kallare på vintern, i dag får man väl nästan inte ha sånt...
Dockmamman, det är inte så ofta man hittar ödehus, 1800-tal är spännande, tror jag. Visst skulle man kunna skriva en novell och fantisera.
Jag älskar sådana där utedass - härligt!
Helga, det kan inte jag påstå ;)
Visst är sorgligt med sådana gamla hus. Tänk vilken historia de skulle kunna berätta.
Tur du dokumenterade det huset.
Utedasset är säkert från 20 talet.
Ha det så gott nu på måndagskvällen.
Kramen synne.
Synne, utedass vet jag inget om, kul att du kunde gissa. Inte många som fotar så gamla hus, som bara är helt vanliga.
Festligt! Här bloggvandrar jag från Gubben vid Rämens historia från ett gammalt övergivet torp till Dina gamla hus här. Och i söndags var jag vid ett ödetorp här där jag bor. Det tycks bli veckans tema; gamla hus och deras historia. Försöker fundera över dassåldern men jag kan inget om dasssens historia så jag står över gissningar.
Inga M, visst är det spänannde, nu har jag ingen historia just till detta hus, men visst väcker det tankar och funderingar om de, som levde här.
Spolade du efter dig förresten?
Canis Lupus, den förra innan hade inte gjort det...
Skicka en kommentar