Den katolska seden att smycka och sätta ut gravljus uppskattades inte i början av renlärda svenska präster, men den är väl spridd i dag. Kyrkorna har även tagit upp seden att tända ett ljus för de avlidna i kyrkan. Själv vill jag inte ha någon gravplats, vill umgås nu, och en ekologisk begravning.
30 oktober 2009
Allhelgonaafton
Den katolska seden att smycka och sätta ut gravljus uppskattades inte i början av renlärda svenska präster, men den är väl spridd i dag. Kyrkorna har även tagit upp seden att tända ett ljus för de avlidna i kyrkan. Själv vill jag inte ha någon gravplats, vill umgås nu, och en ekologisk begravning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
27 kommentarer:
Skogsnuvan: Eftersom jag bor i en liten by där man kan gå omkring och titta på gravstenarna och minnas dom alla vill jag nog ha en gravsten så att dom efter mig kan minnas mig ibland när dom går där och kollar.
Klart det är litefint på kvällen med alla ljus. Särskilt fint måste det ju vara om man har en kär vän begravd... Dock måste jag nog hålla med dig...tummen upp för eko-begravning!
Hej Hannele du härliga människa.
En vacker stämningsfull bild.
Den här seden vi har nu med att klä ut oss och skrämmas för att få godis kommer ju egentligen från Irland. De som emigrerade till USA från Irland tog den med sig dit.
Vartefter har den seden spritt sig även hit. Om jag gillar den är något helt annat.
Men att sätta ut ljus och tänka på sina anhöriga är en sed jag gärna för vidare.
Ikväll ska jag sätta ut några ljus på min trappa och minnas mina bortgångan familjemedlemmar.
Har allt för långt till en grav.
Men måste man egentligen ha en grav för att minnas?
Nej säger jag. Man minns med hjärtat. De finns inom mig. Inte under en bit gräs med en sten som kudde.
Så jag säger som du.
Ingen gravplats. En minneslund blir bra...
Kramen på dig och ha en vacker afton.
Synne.
Tack för dina kommentarer hos mig sista tiden. De uppskattas alltid.
Skogsnuvan, vi har kyrkogård nära och det är väldigt trevligt att gå dit på kvällen och se på alla ljus. Själv ser jag skötsel och resor till en gravplats som stress för många, som bor långt borta. De går bra att tända ett ljus vid ett foto.
Wannebe bondjäntan, det är en bra sed att minnas och tänka på dem, som inte längre är tillsammans med oss. Man kan också titta på fotoalbum och berätta och minnas.
Synne, Halloween har ju inget alls med Allhelgona att göra, helgen är så missförstådd av många, en fest som lyser upp i höstmörker. Halloween utesluter ju inte Alla helgons dagen. Jag gillar även Alla Hjärtans dag ;)
Jag tycker inte heller att man måste ha en grav, det bara stressar många och ger dåligt samvete, ska ju skötas hela året. Titta på bilder, tända ett ljus och berätta för barnen och minnas. Kram.
Jag tycker mycket om den här sedan - det känns som om de döda har det varmt och gott trots höstkylan när vi som fortfarande lever tänder ljus åt dem.
Gunilla, en vacker sed, men jag har en farbrors grav här, inte ens hans barn har tid att sköta om den. Jag tänder ljus hemma och tänker på de som inte längre är här.
Själv tänder jag också ljus här hemma och sänder de döda jag känner en extra tanke!
Ha det bra i helgen!
Ekologisk begravning tror jag kommer att bli självklart i framtiden.
Frågan om begravningsplatser är en annan. Jag älskar kyrkogårdar (det var på en sådan mitt trädgårdsintresse började) och tycker om att gå till min pappas sten. Men minnas gör man ju ändå, var man än är.
Ha en fin helg!
/Ann Marie
You go, Hannele!
HELT rikigt att Halloween och allhelgona ör tvp helt skilda helger...
Halloween har flera tusen år på nacken.
Allhelgona ngt mindre...
Men som du säger har helgerna inget med varandra att göra. DE är åtskilda.
Vad trött jag blir på att helgen är sp förbenat missförstådd o misshandlat i sverige...
SUCK!!
Men du har iallafall fattat fullt ut!! Tur att du styr upp lite därhemma...
Kram på dig!! OCH imorrn spökar vi lite!! OCH tänder ljus på gravar!!
Halloween äger alltid rum den 31 okt. Vet inte hur många ggr man kan upprepa den saken....
Gerda-Thyra, avstånden växer, gravar kan öka stress och ge dåligt samvete, visst går det utmärkt att tända ljus hemma och minnas.
Ann Marie, i storstäder kremerar man mest, lite annorlunda i landsbygden, ekologiskt tänkande ökar, enkla begravningar känns mer rätt. Jag har också tänkt ibland att skulle vara kul att jobba på en kyrkogård, ofta är de så välskötta och rofyllda. Trevlig helg.
Annika, det ena utesluter ju inte det andra, jag gillar ju både allvar och fest och döden är en del av livet. I Sverige får man inte visa och prata om sånt, men lite förändringar är på gång.
I kväll tänker vi på dem som inte finns hos oss, och i morgon får vi spöka ut oss, kram.
Hoppas du får en skön allhelgonahelg! Apropå tidningar så säljs de ju vidare om du skänker dem till återvinning, myrorna etc.
I dag stod det i lokaltidningen att seden att tända ljus på gravar etablerades i mitten av 1900-talet. Det tror jag inte på, för jag minns att jag åtminstone var bortåt 20 (framåt 70-talet) när min mamma föfasades sig över ljus på gravarna, hon tyckte det var som att tänka sig de döda som spöken som man skulle lysa upp tillvaron för....
Men - hon ändrade sig på ålderns höst och insåg att det var fint.
Seden att tända ljus i kyrkan, i stora ljusbärare, är inte heller så gammal. Fast jag gillar den... och vet att många tror att det är en urgammal sed.
P.s. Min brorsa som tidigt började plädera för kompostering ... har tipsat om att de kan slänga honom på komposten en dag... (Fast han kanske också ändrar sig med åren?)
Karin, jag har även lämnat gamla tidningar på loppis, men de tar ju inte alltid emot, ha en trevlig helg.
Bloggblad, intressant, alla nya seder går trögt, ljus på gravar ser vi ju som självklart idag. Det var 1953 som kyrkomötet tyckte att det fanns för få helgdagar på hösten och införde allhelgonadagen, som det hette då.
P.S.
Min mor tycker att en enkel ikea-kartong duger,
och jag tycker hon har rätt ;)
Jag har besökt min pappas grav i dag och satt en fin blomma där. I morgon åker syster min och mamma dit för att tända ett ljus!
Kanske vill jag ha en sten eller kanske ska jag bli ett med havet...
Znogge, trevligt att på något sätt minnas och tänka på dem, som inte längre är med oss.
Jag vill också umgås idag.. men jag vill också minnas de som inte finns och att gå till kyrkogården och tända ljus tycker jag är en fin traditon.. Kram/Moa
Kul att du tittade in!
Jag brukar tända ljus hemma och tänka på dem som inte finns med oss längre...Tror inte att jag vill ha någon gravplats i heller! Vila i en minneslund är bättre...
Önskar dig en skön helg
Kram Lily
Moa, bra om kyrkogården är nära, annars får man tända ett ljus hemma och minnas, kram.
Lily, precis, man kan tända ljus hemma, titta på foton om berätta om dem, som inte längre är med oss. Kram.
Har ikväll besökt 3 gravplatser och tänt ljus och lagt kransar.
Det är vackert och en fin sed. Men jag håller med dem som säger att vårda gravplatser som ligger långt borta kan vara stressigt.
Min son, som dog för 3 år sedan ligger begravd 5 mil härifrån.
Jag känner inte att jag måste åka dit just den här helgen. Jag tände ett ljus här hemma och satt en stund och mindes.
Ekologisk begravning fångade mitt intresse.
Skall läsa om det.
Såg att du har läst min blogg, visst är det spännande att resa till nya platser.
Jag önskar dig en trevlig och skön helg. Viola
Viola, det är bra om man kan åka och besöka graven, när de passar. Själv minns jag tokiga bilfärder i nysnö och sommardäck, just för att man skulle åka precis på Allhelgonaafton.. Jag vet inte, hur det är när man har barn på kyrkågården, det känns annorlunda än med oss gamlingar.. Ekologisk begravning kommer nog mer och mer, politiska beslut har varit ett hinder.
Ha en trevlig helg.
Jovisst, Halloween och allhelgona är olika traditioner.
Jag minns att man, iallafall förr, tände ett ljus för varje avliden församlingsmedlem under året som gått, just på allhelgonatiden, under en speciell allhelgonamässa.
Jag är nog också hellre för en minneslund eller dylikt än en sten. Det är bättre att ta hand om människorna i livet, än efter döden, så tycker jag.
Trevlig Helg!
hälsn
AnnA
AnnA, precis vad jag tycker också, många stressas av sina gravar. En äldre släkting håller dessa gravar så viktiga, att han inte hunnit besöka de levande, och då blir det tokigt. Det är bättre att umgås med de levande, med den yngre generationen, sitta med dem och prata och berätta om dem, som inte längre är med oss,
ha en trevlig helg.
Ja det är viktigt att leva medan man gör det.
Sedan är det bra om man skriver ner hur man vill ha det efter döden. Underlättar för anhöriga.
Ingrid E, vi pratar mycket om sådant, men kanske skrivet är bäst ändå, skönt för anhöriga under så svåra beslut.
Vi pratade en del om begravning och sånt i helgen när mina föräldrar och svärmor var här. Ganska bra att prata om det innan någon dör så man vet vad de vill...
Helga, det är verkligen bra att prata om allt, det gör vi. Min mor har berättat att hon vill ha det enkelt och billigt, vi vill ha roligt medans vi lever..
Skicka en kommentar