Welcome to Hannele's paradise on Hisingen. Inte bara drömmar, utan verklighet. __ Sumeba miyako. Home is where you make it.__ "Var du än bor, lär du dig älska det," japanskt ordspråk. En liten trädgård på 810 m² på ett berg, blandat med natur och tuktade buskar och fruktträd, nära havet, skog, åkrar och öppna landskap, nära alla storstadens nöjen. Trädgårdsblogg halva året.__ "Paradiset finns här, just nu, bara du har vett att ta vara på det." My own photos (CLICK on images to enlarge). Besök även: Hanneles bokparadis.
Jäpp. Jag jobbade och det kom in kvinna som jobbade på sjukhuset mittimot och berättade vad som hänt. Det var helt obegripligt då och det är fortfarande ofattbart. Hur människan kan vara så grym. En händelse som förändrade världen och det var inte till det bättre.
Jag hade precis sett på Tv innan jag cyklade iväg till en fotbollsmatch med sonen, och jag kan än idag känna den konstigt absurda känslan jag hade i kroppen när vi cyklade.....
Min enda resa till till USA var Bicentennial celebration 1776-1976. För tio år sedan var jag på jobbet, när någon skrek, sedan satt vi och följde det hela mest på Aftonbladets sidor, och det fanns en tv i källaren på jobbet, pub-liknande lokal.
Jag stod i köket och styckade älgkött när jag hörde det på radion och satte på tvn för att se mer. Konstigt att man minns. När Palme blev mördad var jag i Helsingborg och jag minns precis det ögonblicket också.
Jag minns det mycket tydligt - hur en kollega berättade vad som hänt och jag trodde han drev med mig. Förstod att det faktiskt var sant! Skyndade mig hem och möttes av två ledsna och oroliga tonåringar som längtade efter att mamma skulle komma hem och skapa lite trygghet i allt det hemska de satt och såg på teven.
Jag var ledig från flyget den dan och såg om det fasanfulla på TV. Kunde inte tro mina ögon. Jag trodde det var ett sportflygplan som flugit fel eller råkat i trubbel...
Sen några veckor seanre Milanoolyckan... Usch vilka tråkiga minnen...
12 kommentarer:
Jäpp. Jag jobbade och det kom in kvinna som jobbade på sjukhuset mittimot och berättade vad som hänt. Det var helt obegripligt då och det är fortfarande ofattbart. Hur människan kan vara så grym.
En händelse som förändrade världen och det var inte till det bättre.
Kram Tyra
Ja den dan glömmer man inte, tyvärr skulle detta hemska ske annars hade jag inte kommit ihåg vad jag gjorde den dagen Kram Suss
Jag hade precis sett på Tv innan jag cyklade iväg till en fotbollsmatch med sonen, och jag kan än idag känna den konstigt absurda känslan jag hade i kroppen när vi cyklade.....
En fruktansvärd dag men inte minns jag vad jag gjorde//Britt
Jag var hemma och hörde på radion när det hänt. Resten av dagen följdes av nyheter på TV:n. Jag blir fortfarande berörd när jag tänker på det.
Jag var på jobbet och vi tittade på TV för att se det hemska, så overkligt. TV tittande förekommer aldrig annars på mitt arbete.
Vi var på utflykt med hela gänget. Ja, nog minns jag det allt...
Min enda resa till till USA var Bicentennial celebration 1776-1976. För tio år sedan var jag på jobbet, när någon skrek, sedan satt vi och följde det hela mest på Aftonbladets sidor, och det fanns en tv i källaren på jobbet, pub-liknande lokal.
Jag stod i köket och styckade älgkött när jag hörde det på radion och satte på tvn för att se mer. Konstigt att man minns. När Palme blev mördad var jag i Helsingborg och jag minns precis det ögonblicket också.
Jobbade. Stod med gapande mun (tror jag) framför en tv när plan nr 2 flög in i Twin Towers.
Jag minns det mycket tydligt - hur en kollega berättade vad som hänt och jag trodde han drev med mig. Förstod att det faktiskt var sant! Skyndade mig hem och möttes av två ledsna och oroliga tonåringar som längtade efter att mamma skulle komma hem och skapa lite trygghet i allt det hemska de satt och såg på teven.
Jag var ledig från flyget den dan och såg om det fasanfulla på TV. Kunde inte tro mina ögon. Jag trodde det var ett sportflygplan som flugit fel eller råkat i trubbel...
Sen några veckor seanre Milanoolyckan... Usch vilka tråkiga minnen...
Skicka en kommentar