25 maj 2010

Vårens minsta glädjeämne

Flera år har jag försökt få Eldkrasse, Tropaeolum speciosum, att trivas på vårt berg. Plantorna kostar ganska mycket, men förra sommaren köpte jag en planta i England bara för 3 £ och den har klarat denna snörika vinter.

12 kommentarer:

  1. Grattis till det överlevande exemplaret! Hoppas det ska rota sig fint.

    SvaraRadera
  2. Znogge, när eldkrasse väl trivs, blir man inte av med den ;)

    SvaraRadera
  3. Säkert en vacker blomma. Får googla på den så jag får veta vad det är för nått.
    Kram på dig.

    SvaraRadera
  4. Man är ju så otroligt nöjd när man sen lyckas med någon besvärlig planta! Grattis! Hälsn mimi

    SvaraRadera
  5. Vad roligt! Det är de små glädjeämnena som är bäst i livet!

    SvaraRadera
  6. Så kul! Försökte mig på att så den ett år...gick inte så bra.

    SvaraRadera
  7. Vanlig krasse brukar ju vara väldigt lättodlad, men denna kanske är svårare.
    Kunde inte låta bli att tänka på uttrycket "det tar sig sa käringen som hade eld i håret". :)
    Skall bli roligt att se hur den ser ut och lycka till med päronträdet vid den lilla statyn.
    Eivor

    SvaraRadera
  8. Mimi, visst är det en härlig känsla.

    Helga, jag har alltid tyckt om eldkrasse.

    Merja, jag tycker eldkrasse är lite knepig i början, men när den väl har etablerat sej, är den lätt.

    SvaraRadera
  9. Eivor, hihi, nu tog den sej.. Det är så roligt med nya projekt och följa dem, oftast blir jag väldigt nöjd.

    SvaraRadera
  10. Man blir ju glad av sådana upptäckter! Grattis!

    SvaraRadera
  11. Gunilla, verkligen, det är något speciellt att vara trädgårdsmästare :)

    SvaraRadera
  12. Du har helt enkelt inte gröna fingrar, du har knallgröna! Och vilka fantastiska tomatplantor!

    SvaraRadera

tack för din kommentar ♥