Welcome to Hannele's paradise on Hisingen. Inte bara drömmar, utan verklighet. __ Sumeba miyako. Home is where you make it.__ "Var du än bor, lär du dig älska det," japanskt ordspråk. En liten trädgård på 810 m² på ett berg, blandat med natur och tuktade buskar och fruktträd, nära havet, skog, åkrar och öppna landskap, nära alla storstadens nöjen. Trädgårdsblogg halva året.__ "Paradiset finns här, just nu, bara du har vett att ta vara på det." My own photos (CLICK on images to enlarge). Besök även: Hanneles bokparadis.

14 mars 2007

Gardens in Russian

Jag har besökt min fars hemby Heinjoki i Karelen, därifrån han flydde.
Rysk "plantskola"; försäljning på gatan i Viborg.
Jag köpte med mej ett äppelträd, som heter Syysjuovikas, gammeldags matäpple. Tyvärr dog min körsbärsbuske, för det var väldigt hett, över +30°C, när jag kom hem. Jordgubbsplantor köpte jag också. Jag fick med mej en del frön, som jag hittade på torget, inga bilder fanns på påsarna. Jag lyckades fråga, på "ryska", om det var blomster- eller grönsaksfrön.
Ett typisk ryskt grönsaksland maj månad.
Lena Israelsson ville ha min bild i sin underbara bok Jordens täppor (men en författare bestämmer inte allt, layoutaren har sista ordet).
Gummorna förgror galdiolus på fönsterbrädan för tidigare blomning.
Osäkert om samovaren är S-märkt.
Jag blev bjuden på kaffe, bröd och prickig korv. Min faster satt i bussen och hennes första kommentar: "Du kommer säkert att bli magsjuk..." Vilket jag självklart inte blev. (Faster tycker att dessa människor har stulit hennes hem, med de var faktiskt inte ens födda 1940, då min fars familj flydde.)
Den ryska gumman visar stolt sina tidiga tomatplantor maj månad i det hemmagjorda växthuset. Jag kan inte ett ord ryska, men vi hade inga problem att kommunicera. Kul med gemensamt intresse, hon var så stolt.
Gumman visar stolt upp sina späda rädisor,
sådan stolthet och odlarglädje ser man inte varje dag.
Blomsterlandet i maj med tulpaner, narcisser, aklejor, liljor, irisar, flox.
Ryska gummorna delade med sej och jag fick en fin röd lilja, perenn solros, glömt den tredje. Min pappas födelsetrakter, min far fick fly och lämna sitt hem för ryssar, fast dessa människor var knappt ens födda då.

27 kommentarer:

Sylvia sa...

Å, var du der din pappa bodde da han var liten?
Jeg var å besøkte huset der min pappa ble født, på et jordgulv i Spania. Vi var der alle sammen. Men det er nok revet nå. Jeg var 11 år da jeg så det.
Tenk, de som er fattige og eier lite, er de som er flinkest til å dele med seg!!

Hannele sa...

Sylvia, Karelen tillhörde ju Finland före kriget. Nu efter 60 år finns bara grunderna kvar av huset, det växer skog där nu. Så sant, dom fattiga gummorna var så vänliga och generösa.

Hemma på landet sa...

Så enkelt, men ändå glada.
Jag måste säga att du ser så gullig och busig ut på kortet uppe till höger.
Men du är väl en bus-Hannele. :-) Puss Stina

Hannele sa...

Stina, visst är dessa fattiga människor väldigt glada och generösa. Det är så jag oftast ser ut, inte många som sett ansiktet; jag fotar allt och alla ;)

Karin A sa...

Så spännande att åka dit! Jag har precis läst Gunnel Carlssons krönika i senaste AoT och fick en del associationer. :) Odling verkar ju vara något som förenar, gamla och unga, fattiga och rika!

Riktigt fina bilder, kan förstå att Lena ville använda din bild!

Hannele sa...

Karin, visst är det underbart, hur odling förenar, man kan få vänner i hela världen. Jag är glad och stolt över den bilden, enda gången jag fått betalt ;)

Åsa sa...

Jadu.. det är ett annat sätt att leva... men med glädje.. ser det ut som.. kul att få hälsa på..!Härliga bilder!/åsa

karin sa...

Läckra bilder från Heinjoki. Här säljs också träd och buskar från ryska plantskolor, fast inte av ryssarna själva. Men det är bra och härdigt.

Aradil sa...

Så spännande! Det måste verkligen ha varit en upplevelse!
Bilden på det ryska grönsakslandet får det att rycka i trädgårdsfingrarna :D

Hannele sa...

Åsa, det är mycket annorlunda och fattigt, en rysk pension räcker inte långt. Mycket speciell resa, lite sorgligt också, för många gamla var med på resan, som kom och titta på sin barndoms trakter. Man har inte fått resa till Sovjet på 60 år.

Karin, visst är bilderna speciella, en sån reas gör man inte varje dag. Ryska och estniska växter är mycket härdiga.

Aradil, det var väldigt spännande och kul att få kontakt med ryska gummorna också, fast jag inte kan någon ryska. Grönsakslandet är viktigt för dem för att överhuvudtaget få pensionen och maten att räcka.

Gerda-Thyra sa...

Så spännande! Och så roligt för dig det måste ha varit, att få åka dit där din pappa och era förfäder kommer ifrån! Men som sagt, säkert smärtsamt och vemodigt också...

Hannele sa...

Gerda-Thyra, mycket givande och spännande resa till en helt annan kultur. Det var faster och farbror, som tyckte detta var viktigt att visa för nästa generation också. De är gamla nu. De hade mycket saknad och känslor, men jag för ju inte vidare till nästa generation detta gamla "ryss-hat", som de som flydde under kriget alltid har haft. Någon gång måste man försonas och gå vidare med det förflutna. Inte alltid lätt för mej att förstå, jag var ju inte med om det hemska.

marie sa...

När vi bodde i hus hade vi vita ryska smultron som smakade helt underbart. Jag ångrar bittert att jag inte tog med mig ett par skott när jag flyttade. Vilken härlig resa du hade där! Underbara bilder!

Clara sa...

Dina bilder är verkligen en tankeställare.....trots dessa enkla och primitiva förhållanden som människorna lever i så orkar de vara stolta och glada över sina odlade växter.
Och bjuder generöst på fika och delar med sig av sina plantor.....jag blir ödmjuk inför livet när jag ser sådant här.
Det är ju detta som är den sanna lyckan...att kunna glädja sig över det lilla,det enkla...
Tack för att du delar med dig av din resa!

Hannele sa...

Marie, jag förstår att du ångrar att du inte tog med dej skott, fåglarna tar int eheller de vita smultronen.

Clara, det var en upplevelse och dessa människors glädje gav mej väldigt mycket, få denna kontakt, fast vi inte ens talade samma språk, det är underbart att få uppleva.

art[e]fact sa...

Vilken upplevelse. Jag blir alldeles rörd, men samtidigt varm i hjärtat. Jag kan inte förklara... På något sätt sätter det perspektiv på mitt eget liv! Vi borde få ta del av sådana här historier oftare än vi gör!

Nässelblom & choklad sa...

Det måste ha varit en spännande och annorlunda resa! Precis en sådan samovar har jag. Den fick jag av min pappa när han under en period arbetade i Ryssland - den är inte s-märkt.

Hannele sa...

art[e]fact, jag är glad att jag kan dela med mej lite av den känslan jag fick uppleva.

Nässelblom & choklad, roligt att du äger en äkta samovar.
Använder du den?

Klimakteriehäxan sa...

Hej! Du har en utmaning att hämta hos mig, i all enkelhet!

Hannele sa...

Klimakteriehäxan, jag antar utmaningen, om mina tidigare svar längre ner på bloggen godkänns, för det blir inte lätt att skrapa fram tolv underliga saker.. ;)

Tette sa...

Fantastiska bilder! Man behöver uppvaknandet lite då och då. Perspektiv på livet, som någon skrev i kommentarerna ovan...

Nässelblom & choklad sa...

Jag använder inte min samovar för tillfället, men tidigare gjorde jag det - utan elektriska problem tack och lov! De är väldigt vackra.

Hannele sa...

Tette, tackar. Lite perspektiv är bra,
förstå, att alla inte lever som vi.

Nässelblom & choklad, kanske kan du använda samovaren som blomstervas?

MariaJ sa...

Minun isä syntynyt Viipurissa ja appi Antreassa. Käyty on molemmissa. Kauniita paikkoja vielä löytyy, vaan myös paljon köyhyyttä ja hällä väliä meininkiä.

Hannele sa...

MariaJ, katos, monihan tuollaista kertoo juuristaan :)
Olisi voinut ehdottomasti viedä enemmän tuliaisia, mutta kun ei oikein tiennyt millaista, enkä tiennyt, et niin pääsin juttusille venäläistenkin kanssa.

Bloggblad sa...

Så intressant! Tack.
För ett par år sen gjorde jag en liknande resa i min fars fotspår. Jag läste hans kärleksbrev till mamma, och besökte alla platser han skrev om i Lappland. Det kändes oerhört märkligt det också.

Hannele sa...

Bloggblad, visst är det fantastiskt att få en chans att följa sina föräldras fotspår. På den tiden var allt så annorlunda, att man har ibland svårt att förstå allt.