Det har alltid varit klart för mej, hur jag vill ha det; vilt blandat med mycket blommor och bär, det ska inte vara som alla andras trädgårdar. Ibland glömmer man det. Fortfarande efter femton år känner jag mej nöjd och lycklig, när jag går runt i vår trädgård, det har blivit som jag velat.
Ibland kan jag dock bli lite förvirrad, för jag har rest och sett många fantastiska trädgårdar med sammetsgräsmattor, tuktade häckar, raka gångar och perfekta rabatter. Osäkerheten kryper fram ibland: "Så fint har inte vi det..." På TV visar dom, hur tio man kan på två dagar anlägga en helt färdig trädgård, med stora blommande plantor! Det går för fort och jag vill ju inte ha det som alla andra, för ingen annan har lika fint blommande berg på fula sprängstenar som vi.
Jag gillar att gå runt i vår lilla trädgård, bli överraskad, glädja mej åt vilda vitsippor, lyssna på fåglarna och försiktigt gå runt med trimmern bland blåklockorna och tassa omkring på den ojämna mossiga "gräsmattan". Det ska vara en blanding av det vilda, jag ska fortsätta att formklippa min asp på berget och jaga ovanliga perenner med konstiga färger, som inte passar ihop och som skulle få vilken designer som helst att få svindel.
Torslanda Tidningen och Allers Trädgård har skrivit om vårt berg, Allt om Trädgård har varit och tittat, men det var inte tillräckligt fint för dem, ännu. Lite stressad kan man bli av sådant, få lust att härma andra, se ut som dessa glansiga tidningar, men ganska snart är jag tillbaka på spåret igen och försöker bara vara mej själv, ha det stökigt och rufsigt, med mina grodor och trädgårdstomtar.
4 kommentarer:
Så länge du själv trivs och är nöjd så behöver du inte bekymra dig! Fortsätt att njuta över din egen unika och underbara trädgård!
Ja, man gör ju trädgård bara till sej själv, det är viktigast, att man sjölv trivs och tycker om den.
Jag läste lite gamla trädgårdstidningar härom dagen och helt plötsligt är du där med ditt berg! Måste ha varit Allers trädgård. Trevligt reportage!
Ja, det var en väldigt trevlig och kunnig fotograf, som var här flera gånger, hennes syster hortonom skrev artikeln i Allers Trädgård nr 6 2004. Nu har det hänt väldigt mycket igen trädgården efter det.
Skicka en kommentar