För ett otränat öga kan detta stöd för gul humle se lite livlöst ut, även kaprifolen är på väg upp och gömmer pinnen snart.
Har man massa rosor, kan man frossa lite, doftande Hansa.
Roligt att få se Karin A:s fina växthus, där inne var det varmt
Vackra blad och fin egen keramik i trädgården.
Jag blir glad när jag ser köksträdgårdar, egen potatis.
Största intrycket i Wij gjorde de små rummen som visar vanliga tåliga växter för zon 5, inspirerar att användas på ett mer spännande sätt.
Enkla vanliga tåliga växter i spännande kombinationer. Eftersom buxbom inte trivs i zon 5, formklipper man måbär, hasselört som marktäckare,
I Brynet ser man årstidernas växlingar, vilda enkla växter blandat med framodlade sorter i överdåd. Stärnhimmel med formklippt i bakgrunden.
Svartglänsande tjärn med vita näckrosor, kantad av en ram av björnmossa och doftande kungsliljor, man bara njuter av enkelheten i det lilla rummet.
I Myren växer olika gräs och vanliga vilda växter; doftviol, starr, humle, rosenbräcka, ett litet trädgårdsrum som ger känsla av naturens närvaro.
Faktiskt första gången jag besöker Göteborgs Fiskhamn.
Årstiderna serverar sina fina grönsaker, som levereras hem till dörren.
Färsk kolja är den bästa snabbmaten, här med koriander.
Jag lärde mej att man behöver inte ens ägg till hamburgare, om man har fin köttfärs från Gröna Gårdar, bara salt och peppar.
Bosarps ekologiska kyckling med röda linser, sallad av rå vit sparris.
På hemvägen köpte jag Christmas Pudding på Heathrow flygplats. Vid kassan var det två japanska par, som handlat, det fattades 40 pence, och japanska mynt dög inte. Jag vet hur irriterande det är när det fattas lite på flyplatsen, så jag betalade åt dem. Som tack fick jag japansk snacks. Expediterna tackade mej också, man borde göra sånt oftare.
Inte ofta man blir exalterad av reklamen och vill spara den, men postens reklam med Annika Christensens frimärke med penséer sparar jag som bokmärke till hennes inspirerande må-bra-bok En lisa för själen.
Virginia Woolfs första bok Resan ut (The voyage out 1915), har Maria Ekman översatt till svenska. Bara fotnötterna är ett antal sidor och ger en bra hänvisning och förståelse. Det är både en reseberättelse och en utvecklingsroman om 24-åriga Rachel från flicka till kvinna. Det mest eldiga som händer fram till sidan 150 är när mr Perrott blygt tar bort en myra från Evelyns hals och en tidigare kyss av Mr Dalloway.. Boken berättar om den engelska överklassens tidsfördriv, man "tjuvlyssnar" på dem och får en aning om skillnaden mellan en riktig gentleman och dem, som bara har pengar. Woolf är stillsamt ironisk och det finns en del paralleller med hennes Ett eget rum (A Room of One's Own 1929), som handlar om kvinnornas dåliga utbildning. Gillar man Woolf, är boken klart läsvärd.