Sällan jag lämnar Hisingen för att shoppa på paradgatan i stan, men nu gick jag impulsivt in i en affär och provade två klänningar. Jag tog båda med mej till kassan och ville köpa den ena. Inga reavaror och tomt i butiken. Den medelålders expediten tittar på mej, som hon va min morsa och säger: "Du måste hänga tillbaka det andra plagget!"
Jag blir alldeles paff, för jag är inte den typen, som sprider kläder omkring mej, försöker oftast hänga upp, om det inte är alldeles kör komplicerade anordningar. Förvånat frågar jag: "Det är väl ditt jobb?" Hon mumlar surt och tar betalt.
(Dottern tyckte att jag borde lämnat kläderna och gått ut, men eftersom jag inte gillar att shoppa och är glad, när jag hittat något som passar, betalade jag. Tur att jag inte är hennes make eller barn, där är det nog ordning.)
Inte alltid så, på Indiska är dom alltid glada och får mej på gott humör.















